Etikettarkiv: Johanna Bernhardson

Gästinstagrammare på Filmkontoret

Johanna Bernhardson har hunnit med ett tiotal dokumentära och experimentella filmer. I april gästar hon Filmkontorets instagramkonto.

April månads instagrammare: Johanna Bernhardson, dokumentärfilmare och filmlärare

Publicerad 1 april 2020

Tjejgänget från barndomen. Hemlösa farbror Ronny och mormor May på ålderns höst. De har alla sina självklara platser i Johanna Bernhardsons dokumentärer. ”Jag är alltid tydlig med det personliga perspektivet i mitt utforskande”, konstaterar hon.

Vad har du på gång just nu?
− Min senaste film ”Oceaner av tid” blev klar i januari och jag hoppas att den kommer att visas på många festivaler framöver, när corona-vakuumet är över. Jag har ett nytt projekt på gång om min pappa och hans tre bröder som känns oerhört lustfyllt. Just nu sitter jag och tittar igenom material och väljer ut till en första pilot. Filmen har arbetsnamnet ”Bröderna Andersson” och produceras av Cinenic Film. Jag jobbar också halvtid som lärare och kursansvarig på filmproduktionsutbildningen på Göteborgs Folkhögskola, men nu har skolan fysiskt stängt efter regeringsbeslut om att alla vuxenutbildningar skall hållas på distans, så vi har handledning online istället. Förresten, ansökan till skolan är öppen till och med 15 april!

Vad kännetecknar filmutbildningen på Göteborgs folkhögskola?
− Det som skiljer vår utbildning från många andra på samma nivå är nog att alla elever är upphovsperson till sin egen slutfilm. Filmerna visas på bio Capitol i maj varje år. Jag tycker det är viktigt att själv få stå för sitt verk, även om eleverna så klart hjälps åt mycket. Kanske för att det varit så viktigt för mig att vara en stor del i en liten film, istället för en liten del av en stor film.

Många av dina egna filmer är korta dokumentärer. Hur kommer det sig att du fastnat för just det formatet?
− Det har jag nog egentligen inte, men mina idéer hittills har lämpat sig som korta filmer och jag tror vi är på väg bort från fixeringen vid långfilm. Jag önskar att filmer kunde få ha den längd som just den filmen behöver, inte vara styrda efter exempelvis SVT:s ”slottider” eller andra konventioner. Jag tycker om att berätta sparsmakat och renodlat, men min nya film kommer att bli betydligt längre än de tidigare.

Berätta lite mer om varför dina filmer oftast har en personlig ansats!
− Min första film handlade om min farbror Ronny som var hemlös och missbrukare. När jag gjorde den upptäckte jag att det var en tillgång att jag redan kände honom, att vi hade en personlig relation. Kort därefter fick jag mitt första barn, och varken kunde eller ville resa långt, och det hjälpte mig att hitta historier i min närhet. I de flesta familjer finns hur många historier som helst som väntar på att berättas och ofta blir det mer allmänmänskligt ju mer personlig du är. Inte tvärtom. Jag har till och med filmat mig själv när jag fött barn.

Varför blev det film för din del och hur såg din väg in i branschen ut?
− Mitt allra första jobb inom kultur över huvud taget var som statist på dåvarande Storan, där jag var frampuckeln på en kamel. Men den stora anledningen till att jag började med film var att jag har en farbror i Stockholm, Roy Andersson, som är filmare. Jag fick en praktikplats hos honom och kom rätt in i arbetet med ”Sånger från andra våningen”. Där blev jag kvar i fyra år till filmen hade premiär i Cannes år 2000. Jag arbetade med scenografi, dekormåleri och rekvisita, och utbildade mig sedan till scenograf på HDK i Göteborg och frilansade inom det fältet i några år. Det är tack vare att Roy fanns som jag över huvud taget visste att man kunde jobba med film. Alla behöver möta människor som jobbar inom konstnärliga fält för att få en chans att veta att det ens existerar. När jag arbetat pedagogiskt, med till exempel Skapande Skola, har tänkt mycket på det. Att det faktiskt kan betyda mycket. Ibland får man ta rollen som förebild och inspirera och uppmuntra.

Hur kommer det sig att du lämnade scenografin och blev filmare?
− När jag jobbade med ”Sånger från andra våningen” var scenografiarbetet som att måla en jättestor tavla tillsammans. Minsta lilla detalj var avgörande och även om det var jobbigt så var det väldigt kreativt och kollektivt. Så var det inte ute i ”den vanliga branschen”.

Hur var det där?
− Det var mer stress och tunga lyft än kreativitet. I alla fall upplevde jag det så. Under tiden på HDK lånade jag en videokamera och gjorde min första dokumentärfilm. Då kände jag att jag var hemma. Jag njöt av hela processen. Mötet med personen jag filmade, filmandet, klippningen och att visa den för publik. Sedan dess har jag haft fokus på de egna filmerna, även om jag jobbat med mycket annat inom film och TV också.

Vad kan vi förvänta oss av dig som april månads instagrammare?
− Ja, det finns ju risk att det mest blir karantänbilder där jag förgäves försöker klippa film i köket medan barnen härjar omkring. Men jag kommer bland annat att göra inlägg om mina filmer, både pågående och äldre, och om hur jag resonerar kring filmskapande.

Text och foto: Camilla Adolfsson

Fakta/Johanna Bernhardson

Gör inom film: Dokumentärfilmare med den egna firman Subjektobjekt och filmlärare i dokumentärt berättande på Göteborgs folkhögskola.
År i branschen: 24
Bästa branschminne: ”Om det ska vara ett minne från Göteborg så är den roligaste produktionen jag jobbat med faktiskt ’På spåret’ där jag var attributör i åtta säsonger. Mycket tack vare att det var så bra musik som repades under dagen då jag ställde i ordning miljön.”
Favoritfilm: ”Det är väldens svåraste fråga, men jag säger ’Hiroshima, min älskade’, ’Sånger från andra våningen’, ’Amatörer’ och typ alla filmer av Agnès Varda.”

http://www.instagram.com/filmkontoret

”Oceaner av tid” på Tempo!

Oceaner av tid i Tempo Short Award

Få kan som regissören Johanna Bernhardson gå så nära det personliga i sitt skapande att det kommer snubblande nära det privata. I Oceaner av tid beger hon sig till Paris för att läsa om Simone de Beauvoirs klassiker Det andra könet som hon älskade som ung och följa i författarens fotspår. Med barnen kvar hemma i Sverige utmanas den klassiska bilden av kvinnan som den ständigt närvarande modern och konstnärens rätt till det egna skapandet.

Visas tillsammans med En dag ska du få veta, Min relation till vuxna män, Röster om vår tid i TSA block 1.

https://tempofestival.se/program/oceaner-av-tid/

Spelplatser

  • Sat 07 March 2020 kl. 11:00Bio Rio 
  • Sun 08 March 2020 kl. 10:30Victoria 2

 

”Oceaner av tid” premiär på Göteborgs Film Festival 26/1 2020

Oceaner av tid

Konstnären och trebarnsmamman åker till Paris för att gå i Simone de Beauvouirs fotspår. Hur hittar en kvinna balans mellan moderskap och konstnärskap? Med utgångspunkt i dessa frågor väver Johanna Bernhardson fram en vacker hyllning till, och en väsentlig kritik av, en av feminismens största ikoner.

– Clarice Goulart

Feminist Killjoys

Längd: 1 tim 23 min

Denna film ingår i kortfilmspaketet ”Feminist Killjoys”. Det går endast att köpa biljett till hela paketet och inte till enskilda visningar. Följande filmer ingår i kortfilmspaketet.

Regissör: Johanna Bernhardson

Johanna Bernhardson is specialized in the short documentary format and in essayfilms. Her films take place close to herself and are very personal, yet she touches upon universal themes.
Johanna has a MFA in Set Design from HDK – School of Design and Crafts, and a Master in Film from Valand Film. She worked as set designer and prop master on Songs from the Second Floor by Roy Andersson 1996-2000.
Her films have been screened on Swedish TV and at national and international filmfestivals. She teaches film in Sweden and abroad and is currently working on her first feature length documentary.

RETROSPEKTIV I GÖTEBORG

Retrospektiv visning av Johanna Bernhardsons kortfilmer

Johanna Bernhardson är en unik röst i det svenska kortdokumentär-landskapet. Hennes djupa, konstnärliga sätt att berätta om det som berör henne och det starka familjebandet som får henne att gräva i det förflutna med kontemporära ömma ögon lämnar djupa spår i publiken.
Hon började med film 1996 i scenografiteamet med Roy Anderssons ”Sånger från andra våningen” men efter sin dokumentärfilmdebut ”Det svarta fåret” (2003) har hon främst det dokumentära berättandet i fokus. Johanna är specialiserad på kort dokumentär och experimentell film och hennes senare filmer rör sig i gränslandet mellan dokumentär och konstfilm. I sina filmer utgår hon ifrån det personliga och nära perspektivet som tar oss till det universella. Hennes filmer har visats på SVT och på filmfestivaler i Sverige och internationellt.
Johanna arbetar just nu med nya projekt samt undervisar i Dokumentära uttryck på Filmproduktionsutbildningen på Göteborgs Folkhögskola. Hon har en Master i Filmscenografi från HDK och en Master i Filmisk gestaltning från Akademin Valand Film.

Monica Mazzitelli från Wift Sverige kommer att samtala med Johanna Bernhardson om hennes skapande, och de kommer att prata om:
Det svarta fåret (2004) 15 min.
Mina Vänner (2005) 28 min.
Gråter och stör de andra (2007) 11 min.
Dagen Lång (2008) 14.30 min.
Deras erfarenhet är en del av min verklighet (2012) 8 min.
Final Frame (2014) 1 min.
Taxi Tbilisi (2016) 8 min.
19 876 steg i Auschwitz / Birkenau (2017) 6 min.
In all her Ages (2018) 4.30 min.

Fika i pausen. Gratis inträde.
Anmälan senast 7:e juni kl. 17:00 på eventet. https://www.facebook.com/events/360672574581653/

Workshop in Yerevan

I was invited by the British Council and the Swedish Embassy to host a workshop at TUMO center for for Creative Technologies in Yerevan, Armenia. During three days the young students made personal documentaries. The workshop was a side event during The European Film Festival.

“Documentary Storytelling with a Personal Voice”: Training by Johanna Bernhardson ??
Johanna Bernhardson, a Swedish filmmaker specialising in short documentaries and essay-films, is conducting a three-day training session for learners at TUMO as a tool for creative networking aimed at the improvement of their documentary storytelling skills.The method is artistic in a way that manifests Johanna’s approach to transcend the personal and reach beyond the separation between a subject and an object.”

European Film Festival 2018 – workshop in Yerevan, Armenia

https://www.britishcouncil.am/en/programmes/arts/european-film-festival/side-line

EMBASSY OF SWEDEN IN YEREVAN PRESENTS

“Documentary Storytelling with a Personal Voice”: Training by Johanna Bernhardson

22-24 NOVEMBER | TUMO CENTER FOR CREATIVE TECHNOLOGIES

Johanna Bernhardson, a Swedish filmmaker specialising in short documentaries and essay-films, will conduct a three-day training session for learners at TUMO as a tool for creative networking aimed at the improvement of their documentary storytelling skills. The participants will make short films expressing their own ideas on universal topics. The method is artistic in a way that manifests Johanna’s approach to transcend the personal and reach beyond the separation between a subject and an object.

Personligt berättande – dokumentär och experimentell film | FilmCloud

Action – ung filmproduktion bjuder in Johanna BernhardssonLyssna på inspirerande samtal kring personligt berättande inom dokumentär och experimentell film med filmare Johanna Bernhardson. För unga filmare och filmstudenter.När: 14 november 17:30 – 19:30 Var: FrilagretFri entré!

http://www.filmcloud.se/sidor/personligt-berättande-dokumentär-och-experimentell-film

Källa: Personligt berättande – dokumentär och experimentell film | FilmCloud

I Kaliningrad med Dorisfilm

Jag fick chansen att resa till Kaliningrad i Ryssland med Doris Film. Mycket givande och intressanta dagar med föreläsningar och praktiskt filmskapande.

    

Workshop i Personligt Berättande för unga kvinnor och mammor som aldrig tidigare gjort film.

  

Föreläsning för frivilligorganisationer, NGO’s, om hur de enkelt kan kan producera film för sina organisationer i mobilen/paddan.

  

Det Tvetydiga

Just nu sitter jag i klippningen av min nya film ”Det Tvetydiga” (arbetstitel). Det ska bli en essäfilm om när jag spenderade en månad i Paris, vad jag tänkte på när jag var borta ifrån familjen. Resonemanget har sin utgångspunkt i Simone de Beauvoirs filosofi och tankar kring kvinnan och mamman i ”Det andra könet”. Läs mer här.

Bli TV-reporter för en dag – Workshop för barn under Barnens Kulturkalas

Vem bestämmer vad som är en nyhet? Hur gör man en intervju? Hur använder man sin mobil som journalist?

Med hjälp av professionella mediearbetare får du göra research, hitta någon eller något du är nyfiken på och göra en intervju eller ett reportage. På slutet visar ni era intervjuer för varandra och inför publik och blir själva intervjuade om vad ni har varit med om. Slutligen kan klippen komma att laddas upp på Göteborgs Kulturkalas Youtubesida.

Hur förhåller sig barn till audiovisuella nyheter? Det är en föränderlig tid för de etablerade medierna och barnen spelar redan en stor roll i medielandskapet. Men oberoende av plattform finns det ett behov av trovärdiga nyheter och intervjuer hos publiken. Genom workshopen berörs frågor som nyfikenhet, ansvar, subjektivitet/objektivitet, representation, demokrati. Allt på ett kreativt och lekfullt sätt!

Platsinformation och tillgänglighet

Aktiviteten hittar du på gräsmattan framför Palmhuset. Vi ber alla föräldrar med barnvagnar att ställa dem vid angivna platser. Det går lätt att komma fram till och delta i aktiviteten för dig som har rullstol eller rullator.

Johanna Bernhardson, dokumentärfilmare med internationell erfarenhet av workshops Torbjörn Fraenckel, dokumentärfilmare och lärare i journalistik på JMG, Göteborgs universitet Cajsa Malmström, journalist och kommunikatör på JMG

https://goteborgskulturkalas.se/program/7410

Workshop i Tunisien

Återigen med stöd av Svenska Institutet, Creative Force, planerade och genomförde Karin Ekberg och jag en workshop i personligt/politiskt berättande. Den här gången var platsen Dar Eyquem i Hammamet, Tunisien och deltagarna var kvinnliga filmare och aktivister. Det var en väldigt lärorik session, för både oss och deltagarna och vi hoppas på att göra om det inom det närmsta året. Documentary Storytelling with a Personal Voice – Express är en kortare och mer intensiv version av det vi tidigare gjort i Kaukasus och fokus var på att, på kort tid, skapa ny film på plats. Att visa samhället genom den egna blicken och perspektivet.

             

IN ALL HER AGES tävlar i konstfilm på Frame Filmfestival

IN ALL HER AGES är en av 5 filmer som tävlar i Konstfilms-klassen på Frame Filmfestival den 21 april på Bio Roy i Göteborg. Filmen är en experimentell dokumentär där jag försöker skildra min mormors upplevelse av att vara i alla sina åldrar samtidigt.

Läs hela programmet här http://www.kulturivast.se/frame/har-ar-arets-program

Välkomna på visningen klockan 18.00!

 

IN ALL HER AGES hade premiär på Göteborgs Filmfestival

Min tionde kortfilm premiärvisades på Bio Capitol under Göteborgs Filmfestival, IN ALL HER AGES.

Som filmare drar jag mig mer och mer åt det icke-dokumentära. Men det som inte heller är fiktion. Mer som ett uttryck av någonting, en gestaltning av en känsla, erfarenhet eller upplevelse. Att tiden flyter samman och att mormor är i alla sina åldrar samtidigt. För mig ger det en känsla av evigheten, av en cirkulär tidsuppfattning. Vad är ett människoliv? Ens jag. Ens levda tid. ”In all her ages” är den tredje filmen jag gör med min mormor May Bernhardson.

Filmens fotot och projektioner är gjorda av Gorki Glaser-Müller och ljuddesignen av Per-Henrik Mäenpää.

Premiär på Bio Capitol

Regissören presenterar filmen

Andra omgången av Documentary Storytelling with a Personal Voice 3

Nu är även andra omgången av Documentary Storytelling with a Personal Voice 3 genomförd. Den här gången var det mycket fokus på projektbeskrivningar och SWOTs. Deltagarna arbetade tre och tre med en från Georgien, en från Armenien och en från Azerbaijan i varje grupp. Filmerna fördjupas och utvecklas och nätverket stärks. Syftet med vår workshop är att stärka kvinnliga filmskapare i regionen, öka medvetenhet kring genus och jämställdhet samt att skapa ett nätverk över landsgränserna. Vi genomför workshopen i Tbilisi och det är Karin Ekberg och jag som är initiativtagare samt ansvariga ledare. Nästa och avslutande del blir i maj. Projektet finansieras av Svenska Institutet Creative Force.

      

Kontaktresa i Tunis med Svenska Institutet

 

     

Den 6-9 november var jag på kontaktresa med Svenska Institutet för att lära mig om Tunisien och MeNa-regionen och för att knyta kontakter med eventuella samarbetspartner för framtida kulturprojekt. Tanken är att gör något liknande i Tunis som jag och Karin Ekberg redan gör i Kaukasus. En mycket lärorik och inspirerande resa i en spirande demokrati.

Nordisk Panorama

Min kortfilm ”19 876 steg i Auschwitz / Birkenau” tävlar i barn-och ungdomssektionen på Nordisk Panorama. Filmen visas i blocket Young Nordic 3 på Biografen Spegeln A klockan 9.00 samt 10.30 fredagen den 22:e september. Jag kommer vara där!

http://nordiskpanorama.com/en/activity/young-nordic-3/

Documentary Storytelling with a Personal Voice 3 i Tbilisi

Del 1 av vår tredje omgång av workshopen Documentary Storytelling with a Personal Voice gick av stapeln 10-11 september i Tbilisi, Georgien.

Tack vare Swedish Institute Creative Force och vår georgiska partnerorganisation Sakdoc har vi den här gången förmånen att arbeta med samma filmare och projekt under tre tillfällen under 2017-2018.

Workshopen riktar sig mot kvinnliga dokumentärfilmare i Armenien, Azerbaijan och Georgien. Syftet är att stärka de kvinnliga filmskaparna i regionen och skapa nätverk dem emellan, att lyfta fram kvinnor både bakom och framför kameran samt att utveckla deras filmprojekt så att de når en internationell publik.

Karin Ekberg och jag ser fram emot nästa gång i december.

Lindholmens kulturdag 9/9

The Black Sheap

Min första dokumentär från 2004 ”Det svarta fåret” visas på Bio Aftonstjärnan som en del av Lindholmens kulturdag den 9/9 klockan 12.40. Mycket annat intressant också. Titta i programmet! Program Lindholmens kulturdag 2017_slutlig

”Det här är min allra första film och den hade premiär på Göteborgs Filmfestival 2004. Den handlar om min farbror Ronny Andersson som var hemlös och missbrukare. Jag började göra dokumentären därför att jag var nyfiken på hans liv. Det verkade inte bara vara dåligt att leva som han gjorde. Det är ju en ganska gammal film, men jag ville ändå visa just den här idag på Aftonstjärnan. Dels för att jag fortfarande gillar filmen, men även därför att Ronny har anknytning till kvarteret. Hans pappa Arne, alltså min farfar, hade potatislager med direktförsäljning i källaren på Verkmästaregatan, precis här bredvid. Ronny var överlägsen som försäljare och kallades för Ronny Potäta. Jag är väldigt glad över att jag gjorde den här filmen. Det var ett fint sätt att lära känna Ronny bättre och han var själv väldigt nöjd och stolt över resultatet. Tack vare att han ställde upp för mig och hjälpte mig att genomföra min första dokumentär har jag vågat fortsätta som filmare. Och nu när han är död så är jag glad att i alla fall filmen finns kvar.” JB

Skimmer på Vrångsholmen

”Gråter och stör de andra” var en del av konstutställningen Skimmer på Vrångsholmen i norra Bohuslän. Under en vecka visades filmen i källaren i huset som under 1900-talets början var en skyddshem för ”vanartiga” pojkar ifrån Hisingen. Filmen (från 2007) handlar om min farmors storasyster Linnea som bodde bara ett stenkast från Vrångsholmen innan hon omhändertogs. En gammal film i ny kontext. Underbart när ens tidiga verk får långt liv!

                           

19 876 steg i Auschwitz / Birkenau tävlar på Frame +27

Kom och se min senaste kortfilm ”19 876 steg i Auschwitz / Birkenau” lördagen den 6 maj på Bio Roy i Göteborg. Filmpasset +27 startar klockan 18.45 – 20.00 och det är gratis inträde.

Även andra intressanta kortfilmer i samma block. Kolla in programmet! http://www.kulturivast.se/sites/default/files/programframe2017.pdf

Mer info om filmen här.

 

19 876 steg i Auschwitz / Birkenau får premiär på Göteborgs Filmfestival

SVENSKA KORTFILMSPREMIÄRER 1

19 876 STEG I AUSCHWITZ / BIRKENAU

BIRKENAU

Johanna Bernhardson | 6min | Sverige

  • År: 2017
  • Språk: Svenska
  • Text: Engelsk
  • VÄRLDSPREMIÄR

Hur kan man tala om Förintelsen med sina barn? En mamma är tydligt påverkad av sin resa till Auschwitz/Birkenau och pratar med sina tre barn. Vilka frågor väcker det hos dem? Direktheten i barnens tankar om krig och förtryck är svåra att värja sig från.

– Maja Kekonius

https://festival.giff.se/events/19-876-steps-in-auschwitz-birkenau

Documentary Storytelling with a Personal Voice 2

Jag och min kollega Karin Ekberg var i Tbilisi igen under dokumentärfilmsfestivalen CinéDoc och höll vår workshop för kvinnliga dokumentärfilmare från Georgien, Armenien och Azerbadjan. Workshopen är finansierad av Svenska Institutet Creative Force och detta var andra omgången.

”By including your own voice as a filmmaker, whether directly or indirectly, your unique perspective gives the viewer a stronger contact with the subject matter. This way a personal story can become universal and reach an international audience.”

JAG WORKSHOP2

Karin workshop2

middag