Om Johanna Bernhardson

: Foto: Gorki Glaser-Müller

: Väldspremiär på GIFF

Biografi:

JOHANNA BERNHARDSON född på Hisingen, Göteborg. Började arbeta med film 1996 med scenografin till Roy Anderssons ”Sånger från andra våningen”. Masterexamen i Filmscenografi från HDK 2003. Master i Filmisk gestaltning från Akademin Valand Film 2016. Gjorde första dokumentärfilmen 2003 och har sedan dess haft det dokumentära berättandet i fokus. Varvar arbetet med de egna filmerna med filmpedagogiska uppdrag i Sverige och utomlands, främst på Götebrogs Folkhögskolas Filmproduktionsutbildning. Johannas filmer börjar ofta i det personliga och mynnar ut i det universella. Efter 10 filmer i det kortare formatet är ”Bröderna Andersson” hennes långfilmsdebut.

Biography:

Johanna Bernhardson was born in Göteborg, Sweden. She has a MFA in Set Design from HDK – School of Design and Crafts, and a Master in Film from HDK-Valand. Johanna is specialized in the documentary format and essay films. Her ten short docs have been screened at international film festivals around the world. ”The Andersson Brothers” is her feature debut.

Johanna skrev filmdagbok för filmtidningen POV. Läs gärna texten i länken nedan.

”Att filma är att våga. Jag tror att jag gör film om mina nära för att våga komma dem ännu närmare. Jag gör icke-konfronterande filmer, jag är öppen för vad personerna har behov att prata om och går inte dit för att hämta hem det jag redan planerat. Visst är det jag som bestämmer över filmen i slutändan men sökandet efter filmens kärna pågår långt in i klippningen.

Jag lyssnar och bryr mig. I stället för att styra och få dem att passa in i en redan uttänkt film kommer jag bara där med min kärlek, omsorg, närvaro – och kamera. Det är nog sån jag är som person. Jag låter till och med hunden bestämma vart vi ska gå på promenad. Och hon väljer alltid fina vägar som jag inte själv hade kommit på! Mina filmer är sådana som jag är som person. Då och då längtar jag lite efter att folk om mina filmer ska säga eller skriva: «Som en käftsmäll mot patriarkatet” eller nåt liknande tufft. Men det blir alltid mer som : «En väldigt fin och varm film.»

Kan att filma vara ett sätt att fånga nuet? Jag tror det är det jag försöker, jag startar ofta en filmprocess då jag plötsligt inser att något är på väg att förändras. Som att min morfar skulle behöva flytta till ett hem, barnen växa upp eller som i den här filmen, en rädsla för att någon av bröderna Andersson skulle dö.”

https://triart.se/pov/artikel/bakom-kulisserna-med-broderna-andersson