
Work in progress at Nordic Film Market febr 2022
We participated at the Nordic Film Market at Gothenburg Filmfestival with ”The Andersson Brothers”. Lots of interest!
Read about it here:
Work in progress at Nordic Film Market febr 2022
We participated at the Nordic Film Market at Gothenburg Filmfestival with ”The Andersson Brothers”. Lots of interest!
Read about it here:
Foto: Sandra Andersson
Klipparen Andreas Jonsson Hay och jag har nu klippt en andra omgång. Filmen produceras av Cinenic Film. Inspelningen fortsätter…
Jag fick Göteborgs Stads fina Kulturpris inrikting Film! Och på ceremonin på Börsen fick jag motiveringen: ”Johanna Bernhardson har i flera filmer rört sig i skärningspunkten mellan det personliga, det subjektiva och det allmänmänskliga. Med en fragmentarisk blick och ett essäistiskt filmspråk har hon närmat sig stora, existentiella frågor som tematiskt ofta rör sig kring personliga och kollektiva minnen. Johanna Bernhardsons verk är filmiska meditationer med en inbyggd tillförsikt.” Så fint! Tack Göteborgs Stad!
Gave a lecture ”The Personal and the Universal” for wonderful students at the Climate Change Leadership Practice course at CEMUS Uppsala University!
För tredje gången får jag undervisa arkitektstudenter på Chalmers i en hel vecka! I år främst via zoom. Tredjeårs-studenterna gör projektarbeten om ett område och under min vecka får de undersöka platsen och människorna på den med kameran som verktyg. Veckan avslutas med en filmfestival!
Under våren håller jag en workshop för utsatta EU-migranter, inom ramen för projektet ”Vi och dom” som drivs av Mantaray Impact, tillsammans med Frälsningsarmén i Göteborg. Fyra kvinnor får uttrycka sig med rörlig bild och göra filmer om sin livssituation. Projektet har fått stöd av Göteborgs stad Pronto och kommer fortsätta till hösten. Vi hoppas kunna bjuda in till filmvisning så småningom!
På torsdag den 11 mars klockan 15 går Tempo Pitch av stapeln och ”Bröderna Andersson” är ett av 6 tävlande filmprojekt. I år är pitcherna förinspelade, men det är spännande ändå. Eventet är bara för er med branschackreditering.
Stillbild ur pitchfilmen, foto Ola Kjelbye
Den 22 februari deltog jag i Göteborgs Film- & TV-bar live online och visade klipp och pratade om mitt filmskapande och arbetet med ”Bröderna Andersson”. Som samtalspartner hade jag professor Johan Söderman och vi fokuserade på klassperspektivet i filmen. Tack Forum för visuell praktik att ni bjöd in mig! Och tack ni som tittade!
Bild från David Färdmar
Jag höll en masterclass online i december 2020 för Tbilisi International Film Festival om vägen från scenografi till dokumentärt. Och om hur det var att jobba med ”Sånger från andra våningen” samt lite om min nya dokumentär ”Bröderna Andersson”.
Masterclass Tbilisi International Film Festival 2020
![]()
|
|
|
I veckan som gick jobbade jag som handledare med en workshop för utsatta EU-migranter. Projektet ägs av Mantaray Impact. Vi hade en grupp med 20 deltagare som gjorde film, animation, foto och text med avslutande vernissage i lördags. Det hela var ganska fantastiskt faktiskt!
”Oceaner av tid” tävlar på Uppsala Kortfilmfestival! Filmen visas i block 4 fredagen den 23/10 klockan 15:00 på Reginateatern och på Kortfilmfestivalen Play 19-25 oktober.
https://shortfilmfestival.com/program/svenska-tavlingssektionen/svensk-kortfilm-4-nc4/
Together with Karin Ekberg I tutored a workshop in Kyiv last week, Documentary Storytelling with a Personal Voice – Express. Met this inspiring group of filmmakers, artists and activists who made shortfilms during 4 days. A collaboration with B2B doc.
Så fint att föreläsa och handleda 75 arkitektstudenter, på Zoom i år! En veckas arbete ledde fram till riktigt intressanta filmer!
Jag har en ny film under utveckling, ”Bröderna Andersson”. Det skall bli min första långfilmsdokumentär. ”Bröderna Andersson” är en personlig dokumentärfilm om de fyra bröderna Andersson, min pappa och hans tre bröder. Om brödraskap, det sociala arvet och arbetarklassens resa i Sverige och om skapandets betydelse för livsglädjen. Jag vill undersöka alla fyra bröderna i relation till klasssamhället och hur deras arbetarklassuppväxt präglat och format dem. Den äldste av bröderna är filmaren Roy Andersson . Jag vill undersöka hur mycket av minnen och intryck Roy har tagit med sig därifrån in i sitt filmskapande och i vilken utsträckning de blivit omtolkade till filmscener. Men det här projektet ska handla om alla fyra bröderna Andersson. Vad har de kvar av den arbetarklass de en gång kom ifrån och hur ser de på sin klasstillhörighet idag? Det är också en film om nedärvd alkoholism och om att försöka bryta det sociala arvet.
Bröderna Andersson då
Bröderna Andersson nu
Regi: Johanna Bernhardson, Produktionsbolag: Cinenic Film, Klippare: Lena Runge
Jag håller på att filma, sortera material, klippa pilot och formulera treatment och projektbeskrivning.
Publicerad 1 april 2020
Tjejgänget från barndomen. Hemlösa farbror Ronny och mormor May på ålderns höst. De har alla sina självklara platser i Johanna Bernhardsons dokumentärer. ”Jag är alltid tydlig med det personliga perspektivet i mitt utforskande”, konstaterar hon.
Vad har du på gång just nu?
− Min senaste film ”Oceaner av tid” blev klar i januari och jag hoppas att den kommer att visas på många festivaler framöver, när corona-vakuumet är över. Jag har ett nytt projekt på gång om min pappa och hans tre bröder som känns oerhört lustfyllt. Just nu sitter jag och tittar igenom material och väljer ut till en första pilot. Filmen har arbetsnamnet ”Bröderna Andersson” och produceras av Cinenic Film. Jag jobbar också halvtid som lärare och kursansvarig på filmproduktionsutbildningen på Göteborgs Folkhögskola, men nu har skolan fysiskt stängt efter regeringsbeslut om att alla vuxenutbildningar skall hållas på distans, så vi har handledning online istället. Förresten, ansökan till skolan är öppen till och med 15 april!
Vad kännetecknar filmutbildningen på Göteborgs folkhögskola?
− Det som skiljer vår utbildning från många andra på samma nivå är nog att alla elever är upphovsperson till sin egen slutfilm. Filmerna visas på bio Capitol i maj varje år. Jag tycker det är viktigt att själv få stå för sitt verk, även om eleverna så klart hjälps åt mycket. Kanske för att det varit så viktigt för mig att vara en stor del i en liten film, istället för en liten del av en stor film.
Många av dina egna filmer är korta dokumentärer. Hur kommer det sig att du fastnat för just det formatet?
− Det har jag nog egentligen inte, men mina idéer hittills har lämpat sig som korta filmer och jag tror vi är på väg bort från fixeringen vid långfilm. Jag önskar att filmer kunde få ha den längd som just den filmen behöver, inte vara styrda efter exempelvis SVT:s ”slottider” eller andra konventioner. Jag tycker om att berätta sparsmakat och renodlat, men min nya film kommer att bli betydligt längre än de tidigare.
Berätta lite mer om varför dina filmer oftast har en personlig ansats!
− Min första film handlade om min farbror Ronny som var hemlös och missbrukare. När jag gjorde den upptäckte jag att det var en tillgång att jag redan kände honom, att vi hade en personlig relation. Kort därefter fick jag mitt första barn, och varken kunde eller ville resa långt, och det hjälpte mig att hitta historier i min närhet. I de flesta familjer finns hur många historier som helst som väntar på att berättas och ofta blir det mer allmänmänskligt ju mer personlig du är. Inte tvärtom. Jag har till och med filmat mig själv när jag fött barn.
Varför blev det film för din del och hur såg din väg in i branschen ut?
− Mitt allra första jobb inom kultur över huvud taget var som statist på dåvarande Storan, där jag var frampuckeln på en kamel. Men den stora anledningen till att jag började med film var att jag har en farbror i Stockholm, Roy Andersson, som är filmare. Jag fick en praktikplats hos honom och kom rätt in i arbetet med ”Sånger från andra våningen”. Där blev jag kvar i fyra år till filmen hade premiär i Cannes år 2000. Jag arbetade med scenografi, dekormåleri och rekvisita, och utbildade mig sedan till scenograf på HDK i Göteborg och frilansade inom det fältet i några år. Det är tack vare att Roy fanns som jag över huvud taget visste att man kunde jobba med film. Alla behöver möta människor som jobbar inom konstnärliga fält för att få en chans att veta att det ens existerar. När jag arbetat pedagogiskt, med till exempel Skapande Skola, har tänkt mycket på det. Att det faktiskt kan betyda mycket. Ibland får man ta rollen som förebild och inspirera och uppmuntra.
Hur kommer det sig att du lämnade scenografin och blev filmare?
− När jag jobbade med ”Sånger från andra våningen” var scenografiarbetet som att måla en jättestor tavla tillsammans. Minsta lilla detalj var avgörande och även om det var jobbigt så var det väldigt kreativt och kollektivt. Så var det inte ute i ”den vanliga branschen”.
Hur var det där?
− Det var mer stress och tunga lyft än kreativitet. I alla fall upplevde jag det så. Under tiden på HDK lånade jag en videokamera och gjorde min första dokumentärfilm. Då kände jag att jag var hemma. Jag njöt av hela processen. Mötet med personen jag filmade, filmandet, klippningen och att visa den för publik. Sedan dess har jag haft fokus på de egna filmerna, även om jag jobbat med mycket annat inom film och TV också.
Vad kan vi förvänta oss av dig som april månads instagrammare?
− Ja, det finns ju risk att det mest blir karantänbilder där jag förgäves försöker klippa film i köket medan barnen härjar omkring. Men jag kommer bland annat att göra inlägg om mina filmer, både pågående och äldre, och om hur jag resonerar kring filmskapande.
Text och foto: Camilla Adolfsson
Gör inom film: Dokumentärfilmare med den egna firman Subjektobjekt och filmlärare i dokumentärt berättande på Göteborgs folkhögskola.
År i branschen: 24
Bästa branschminne: ”Om det ska vara ett minne från Göteborg så är den roligaste produktionen jag jobbat med faktiskt ’På spåret’ där jag var attributör i åtta säsonger. Mycket tack vare att det var så bra musik som repades under dagen då jag ställde i ordning miljön.”
Favoritfilm: ”Det är väldens svåraste fråga, men jag säger ’Hiroshima, min älskade’, ’Sånger från andra våningen’, ’Amatörer’ och typ alla filmer av Agnès Varda.”
”Oceaner av tid” tävlade om Short Award på Tempo Dokumentär Festival i Stockholm i helgen. Inget pris, men en fin visning med givande Q&A efteråt.
”Oceaner av tid” på Tempo
Postcards made for ”Oceans of Time” marketing
Få kan som regissören Johanna Bernhardson gå så nära det personliga i sitt skapande att det kommer snubblande nära det privata. I Oceaner av tid beger hon sig till Paris för att läsa om Simone de Beauvoirs klassiker Det andra könet som hon älskade som ung och följa i författarens fotspår. Med barnen kvar hemma i Sverige utmanas den klassiska bilden av kvinnan som den ständigt närvarande modern och konstnärens rätt till det egna skapandet.
Visas tillsammans med En dag ska du få veta, Min relation till vuxna män, Röster om vår tid i TSA block 1.
https://tempofestival.se/program/oceaner-av-tid/
Premiären på GIFF 2020
Premiären av ”Oceaner av tid” är avklarad! Nu hoppas jag på många lika fina visningar på andra festivaler i Sverige och internationellt. Närmast är Tempo Dokumentärfestival i Stockholm den 7 mars.
Konstnären och trebarnsmamman åker till Paris för att gå i Simone de Beauvouirs fotspår. Hur hittar en kvinna balans mellan moderskap och konstnärskap? Med utgångspunkt i dessa frågor väver Johanna Bernhardson fram en vacker hyllning till, och en väsentlig kritik av, en av feminismens största ikoner.
– Clarice Goulart
Längd: 1 tim 23 min
Denna film ingår i kortfilmspaketet ”Feminist Killjoys”. Det går endast att köpa biljett till hela paketet och inte till enskilda visningar. Följande filmer ingår i kortfilmspaketet.
Johanna Bernhardson is specialized in the short documentary format and in essayfilms. Her films take place close to herself and are very personal, yet she touches upon universal themes.
Johanna has a MFA in Set Design from HDK – School of Design and Crafts, and a Master in Film from Valand Film. She worked as set designer and prop master on Songs from the Second Floor by Roy Andersson 1996-2000.
Her films have been screened on Swedish TV and at national and international filmfestivals. She teaches film in Sweden and abroad and is currently working on her first feature length documentary.
Johanna undervisar på Chalmers
Johanna var lärare och handledare för åk 3 arkitektstudenter på Chalmers sept 2019. Under en intensiv vecka gjordes 28 kortfilmer av studenterna där de undersökte ett område, en plats, med blicken och perspektivet kameran ger.
Jag gjorde en film om konstnären Gunilla Bandolin och hennes utställning ”Flyttfåglar” i Vattentornet i Säffle sommaren 2019. Den går i ett rum intill utställningen.
Johanna fick VG-regionens arbetsstipendium på 100 000 kronor. Läs mera här. Stipendiet innebär tid för att kunna fokusera på de egna filmerna. Tack VG-regionen och Kulturnämnden!
Retrospektiv visning av Johanna Bernhardsons kortfilmer
Johanna Bernhardson är en unik röst i det svenska kortdokumentär-landskapet. Hennes djupa, konstnärliga sätt att berätta om det som berör henne och det starka familjebandet som får henne att gräva i det förflutna med kontemporära ömma ögon lämnar djupa spår i publiken.
Hon började med film 1996 i scenografiteamet med Roy Anderssons ”Sånger från andra våningen” men efter sin dokumentärfilmdebut ”Det svarta fåret” (2003) har hon främst det dokumentära berättandet i fokus. Johanna är specialiserad på kort dokumentär och experimentell film och hennes senare filmer rör sig i gränslandet mellan dokumentär och konstfilm. I sina filmer utgår hon ifrån det personliga och nära perspektivet som tar oss till det universella. Hennes filmer har visats på SVT och på filmfestivaler i Sverige och internationellt.
Johanna arbetar just nu med nya projekt samt undervisar i Dokumentära uttryck på Filmproduktionsutbildningen på Göteborgs Folkhögskola. Hon har en Master i Filmscenografi från HDK och en Master i Filmisk gestaltning från Akademin Valand Film.
Monica Mazzitelli från Wift Sverige kommer att samtala med Johanna Bernhardson om hennes skapande, och de kommer att prata om:
Det svarta fåret (2004) 15 min.
Mina Vänner (2005) 28 min.
Gråter och stör de andra (2007) 11 min.
Dagen Lång (2008) 14.30 min.
Deras erfarenhet är en del av min verklighet (2012) 8 min.
Final Frame (2014) 1 min.
Taxi Tbilisi (2016) 8 min.
19 876 steg i Auschwitz / Birkenau (2017) 6 min.
In all her Ages (2018) 4.30 min.
Fika i pausen. Gratis inträde.
Anmälan senast 7:e juni kl. 17:00 på eventet. https://www.facebook.com/events/360672574581653/
Tillsammans med Karin Ekberg på uppdrag av B2Bdoc höll Johanna en workshop för kvinnliga filmare i Chisinau Moldavien på Cronograf Filmfestival. Deltagaren var från Moldavien, Ukraina och Ungern och de gjorde varsin kortfilm under de tre workshopdagarna som avslutades med en offentlig visning på festivalens biograf.
Workshop i Moldavien
In all her ages
”In all her ages” is screening in Zürich in the frame of the exhibition Love in the Time of Social Media curated by Olga Stefan at Kunstraum Walcheturm 16-29 March. www.loveinthetimeofsocialmedia.home.blog
Var finns de rörliga bilderna i det offentliga rummet som inte är reklam? Hur kan filmare och stadsplanerare/arkitekter samverka för att bygga en stad där fler trivs? Utan att bidra till gentrifieringen. Vilka röster hörs i berättelsen om staden? #smartkreativstad #filmcapitalstockholm #giff
I was invited by the British Council and the Swedish Embassy to host a workshop at TUMO center for for Creative Technologies in Yerevan, Armenia. During three days the young students made personal documentaries. The workshop was a side event during The European Film Festival.
“Documentary Storytelling with a Personal Voice”: Training by Johanna Bernhardson ??️
Johanna Bernhardson, a Swedish filmmaker specialising in short documentaries and essay-films, is conducting a three-day training session for learners at TUMO as a tool for creative networking aimed at the improvement of their documentary storytelling skills.The method is artistic in a way that manifests Johanna’s approach to transcend the personal and reach beyond the separation between a subject and an object.”
“Documentary Storytelling with a Personal Voice”: Training by Johanna Bernhardson
22-24 NOVEMBER | TUMO CENTER FOR CREATIVE TECHNOLOGIES |
||
Johanna Bernhardson, a Swedish filmmaker specialising in short documentaries and essay-films, will conduct a three-day training session for learners at TUMO as a tool for creative networking aimed at the improvement of their documentary storytelling skills. The participants will make short films expressing their own ideas on universal topics. The method is artistic in a way that manifests Johanna’s approach to transcend the personal and reach beyond the separation between a subject and an object. |
Action – ung filmproduktion bjuder in Johanna BernhardssonLyssna på inspirerande samtal kring personligt berättande inom dokumentär och experimentell film med filmare Johanna Bernhardson. För unga filmare och filmstudenter.När: 14 november 17:30 – 19:30 Var: FrilagretFri entré!
http://www.filmcloud.se/sidor/personligt-berättande-dokumentär-och-experimentell-film
Källa: Personligt berättande – dokumentär och experimentell film | FilmCloud
Jag fick chansen att resa till Kaliningrad i Ryssland med Doris Film. Mycket givande och intressanta dagar med föreläsningar och praktiskt filmskapande.
Workshop i Personligt Berättande för unga kvinnor och mammor som aldrig tidigare gjort film.
Föreläsning för frivilligorganisationer, NGO’s, om hur de enkelt kan kan producera film för sina organisationer i mobilen/paddan.
Just nu sitter jag i klippningen av min nya film ”Det Tvetydiga” (arbetstitel). Det ska bli en essäfilm om när jag spenderade en månad i Paris, vad jag tänkte på när jag var borta ifrån familjen. Resonemanget har sin utgångspunkt i Simone de Beauvoirs filosofi och tankar kring kvinnan och mamman i ”Det andra könet”. Läs mer här.
Vem bestämmer vad som är en nyhet? Hur gör man en intervju? Hur använder man sin mobil som journalist?
Med hjälp av professionella mediearbetare får du göra research, hitta någon eller något du är nyfiken på och göra en intervju eller ett reportage. På slutet visar ni era intervjuer för varandra och inför publik och blir själva intervjuade om vad ni har varit med om. Slutligen kan klippen komma att laddas upp på Göteborgs Kulturkalas Youtubesida.
Hur förhåller sig barn till audiovisuella nyheter? Det är en föränderlig tid för de etablerade medierna och barnen spelar redan en stor roll i medielandskapet. Men oberoende av plattform finns det ett behov av trovärdiga nyheter och intervjuer hos publiken. Genom workshopen berörs frågor som nyfikenhet, ansvar, subjektivitet/objektivitet, representation, demokrati. Allt på ett kreativt och lekfullt sätt!
Platsinformation och tillgänglighet
Aktiviteten hittar du på gräsmattan framför Palmhuset. Vi ber alla föräldrar med barnvagnar att ställa dem vid angivna platser. Det går lätt att komma fram till och delta i aktiviteten för dig som har rullstol eller rullator.
Johanna Bernhardson, dokumentärfilmare med internationell erfarenhet av workshops Torbjörn Fraenckel, dokumentärfilmare och lärare i journalistik på JMG, Göteborgs universitet Cajsa Malmström, journalist och kommunikatör på JMG
”19 876 steg i Auschwitz / Birkenau” var med i tävlan på Montenegro Filmfestival i augusti 2018.
Två av mina filmer ”Det svarta fåret” och ”19 876 steg i Auschwitz / Birkenau” var inkluderade i konstutställningen Skimmer på Vrångsholmen i juli.
Återigen med stöd av Svenska Institutet, Creative Force, planerade och genomförde Karin Ekberg och jag en workshop i personligt/politiskt berättande. Den här gången var platsen Dar Eyquem i Hammamet, Tunisien och deltagarna var kvinnliga filmare och aktivister. Det var en väldigt lärorik session, för både oss och deltagarna och vi hoppas på att göra om det inom det närmsta året. Documentary Storytelling with a Personal Voice – Express är en kortare och mer intensiv version av det vi tidigare gjort i Kaukasus och fokus var på att, på kort tid, skapa ny film på plats. Att visa samhället genom den egna blicken och perspektivet.
I maj avslutade vi den tredje omgången av workshopen för kvinnliga dokumentärfilmare ifrån Kaukasus. Mycket fokus på distribution samt en offentlig Work-in-progress-visning av deltagarnas filmer. Vi saknade våra Armeniska deltagare som inte kunde komma till Tbilisi pga revolutionen i hemlandet. De var med via Skype. Läs en artikel om projektet här.
Tack Svenska Institutet för den här möjligheten! Snart åker vi till Tunisien och gör en liknande workshop där!