Just nu sitter jag i klippningen av min nya film ”Det Tvetydiga” (arbetstitel). Det ska bli en essäfilm om när jag spenderade en månad i Paris, vad jag tänkte på när jag var borta ifrån familjen. Resonemanget har sin utgångspunkt i Simone de Beauvoirs filosofi och tankar kring kvinnan och mamman i ”Det andra könet”. Läs mer här.
Vem bestämmer vad som är en nyhet? Hur gör man en intervju? Hur använder man sin mobil som journalist?
Med hjälp av professionella mediearbetare får du göra research, hitta någon eller något du är nyfiken på och göra en intervju eller ett reportage. På slutet visar ni era intervjuer för varandra och inför publik och blir själva intervjuade om vad ni har varit med om. Slutligen kan klippen komma att laddas upp på Göteborgs Kulturkalas Youtubesida.
Hur förhåller sig barn till audiovisuella nyheter? Det är en föränderlig tid för de etablerade medierna och barnen spelar redan en stor roll i medielandskapet. Men oberoende av plattform finns det ett behov av trovärdiga nyheter och intervjuer hos publiken. Genom workshopen berörs frågor som nyfikenhet, ansvar, subjektivitet/objektivitet, representation, demokrati. Allt på ett kreativt och lekfullt sätt!
Platsinformation och tillgänglighet
Aktiviteten hittar du på gräsmattan framför Palmhuset. Vi ber alla föräldrar med barnvagnar att ställa dem vid angivna platser. Det går lätt att komma fram till och delta i aktiviteten för dig som har rullstol eller rullator.
Johanna Bernhardson, dokumentärfilmare med internationell erfarenhet av workshops Torbjörn Fraenckel, dokumentärfilmare och lärare i journalistik på JMG, Göteborgs universitet Cajsa Malmström, journalist och kommunikatör på JMG
”19 876 steg i Auschwitz / Birkenau” var med i tävlan på Montenegro Filmfestival i augusti 2018. 
Två av mina filmer ”Det svarta fåret” och ”19 876 steg i Auschwitz / Birkenau” var inkluderade i konstutställningen Skimmer på Vrångsholmen i juli.
Återigen med stöd av Svenska Institutet, Creative Force, planerade och genomförde Karin Ekberg och jag en workshop i personligt/politiskt berättande. Den här gången var platsen Dar Eyquem i Hammamet, Tunisien och deltagarna var kvinnliga filmare och aktivister. Det var en väldigt lärorik session, för både oss och deltagarna och vi hoppas på att göra om det inom det närmsta året. Documentary Storytelling with a Personal Voice – Express är en kortare och mer intensiv version av det vi tidigare gjort i Kaukasus och fokus var på att, på kort tid, skapa ny film på plats. Att visa samhället genom den egna blicken och perspektivet.
I maj avslutade vi den tredje omgången av workshopen för kvinnliga dokumentärfilmare ifrån Kaukasus. Mycket fokus på distribution samt en offentlig Work-in-progress-visning av deltagarnas filmer. Vi saknade våra Armeniska deltagare som inte kunde komma till Tbilisi pga revolutionen i hemlandet. De var med via Skype. Läs en artikel om projektet här.
Tack Svenska Institutet för den här möjligheten! Snart åker vi till Tunisien och gör en liknande workshop där!
”Filmform is a foundation dedicated to promotion, distribution and preservation of Swedish art film and experimental video. Filmform is the oldest existing organization in Sweden devoted to film and video art, often engaged as an advisor to museums, galleries, universities and festivals.”
Närmast visas den på International Short Film Festival Oberhausen. Läs om filmen hos Filmform via länken.
IN ALL HER AGES är en av 5 filmer som tävlar i Konstfilms-klassen på Frame Filmfestival den 21 april på Bio Roy i Göteborg. Filmen är en experimentell dokumentär där jag försöker skildra min mormors upplevelse av att vara i alla sina åldrar samtidigt.
Läs hela programmet här http://www.kulturivast.se/frame/har-ar-arets-program
Välkomna på visningen klockan 18.00!
Min tionde kortfilm premiärvisades på Bio Capitol under Göteborgs Filmfestival, IN ALL HER AGES.
Som filmare drar jag mig mer och mer åt det icke-dokumentära. Men det som inte heller är fiktion. Mer som ett uttryck av någonting, en gestaltning av en känsla, erfarenhet eller upplevelse. Att tiden flyter samman och att mormor är i alla sina åldrar samtidigt. För mig ger det en känsla av evigheten, av en cirkulär tidsuppfattning. Vad är ett människoliv? Ens jag. Ens levda tid. ”In all her ages” är den tredje filmen jag gör med min mormor May Bernhardson.
Filmens fotot och projektioner är gjorda av Gorki Glaser-Müller och ljuddesignen av Per-Henrik Mäenpää.
Premiär på Bio Capitol
Regissören presenterar filmen
Hur talar man om Förintelsen med sina barn? Regissören Johanna Bernhardson besöker förintelselägren Auschwitz och Birkenau. Efter resan har hon ett samtal med sina barn om vad hon har sett och upplevt. Om hur vår historia kan påverka vår samtid.
Filmen (6 minuter) visas på SVT 2 den 25 januari 20:40, den 27 januari 14:10 och 29 januari 00:45. Eller se den på SVT Play via länken nedan!
https://program.goteborgfilmfestival.se/events/in-all-her-ages
Premiär söndagen den 28:e januari 12:30 på Bio Capitol. Filmen ingår i kortfilmsblocket Through Time and Space. Välkomna!
Nu är även andra omgången av Documentary Storytelling with a Personal Voice 3 genomförd. Den här gången var det mycket fokus på projektbeskrivningar och SWOTs. Deltagarna arbetade tre och tre med en från Georgien, en från Armenien och en från Azerbaijan i varje grupp. Filmerna fördjupas och utvecklas och nätverket stärks. Syftet med vår workshop är att stärka kvinnliga filmskapare i regionen, öka medvetenhet kring genus och jämställdhet samt att skapa ett nätverk över landsgränserna. Vi genomför workshopen i Tbilisi och det är Karin Ekberg och jag som är initiativtagare samt ansvariga ledare. Nästa och avslutande del blir i maj. Projektet finansieras av Svenska Institutet Creative Force.
19 876 steg i Auschwitz / Birkenau är uttagen till nordiska tävlan på Minimalen filmfestival i Trondheim i januari.
The Selection Committe for films from the other Nordic countries has selected 24 films, from 380 considered candidates – these will participate in Nordic Competition.
Den 6-9 november var jag på kontaktresa med Svenska Institutet för att lära mig om Tunisien och MeNa-regionen och för att knyta kontakter med eventuella samarbetspartner för framtida kulturprojekt. Tanken är att gör något liknande i Tunis som jag och Karin Ekberg redan gör i Kaukasus. En mycket lärorik och inspirerande resa i en spirande demokrati.
I veckan som gick var jag på Moldox Filmfestival i Cahul i Moldavien. Jag höll en 5-dagars workshop för kvinnliga filmare från Rumänien och Modavien. Festivalen visade även min kortfilmTaxi Tbilisi.
To reach the universal through the personal. Advanced workshop for female directors with a project. Stories by women are often said to be too personal or not universal enough. Johanna says the opposite. By emphasizing the personal in your storytelling you create films to which most people can relate. By including your own voice as a filmmaker, whether directly or indirectly, your unique perspective gives the viewer a stronger contact with the subject. This way a personal story can become universal and reach a larger audience. The personal is not the opposite of the political.
This workshop includes feedback on and development of your own documentary project, practical exercises to find your personal voice (using own equipment), watching and discussing films and network building.
The importance of increasing the number of women storytellers and female main characters can’t be underestimated. By excluding the female side of the (hi)story you just address half of the population and you leave the other half unheard.
19 876 steg i Auschwitz / Birkenau visades två gånger för mellanstadieklasser under Nordisk Panorama i Malmö. Den tävlade i Young Nordic-sektionen och det blev jättefina samtal om rasism, nazism och filmskapande efteråt.
Min kortfilm ”19 876 steg i Auschwitz / Birkenau” tävlar i barn-och ungdomssektionen på Nordisk Panorama. Filmen visas i blocket Young Nordic 3 på Biografen Spegeln A klockan 9.00 samt 10.30 fredagen den 22:e september. Jag kommer vara där!
Del 1 av vår tredje omgång av workshopen Documentary Storytelling with a Personal Voice gick av stapeln 10-11 september i Tbilisi, Georgien.
Tack vare Swedish Institute Creative Force och vår georgiska partnerorganisation Sakdoc har vi den här gången förmånen att arbeta med samma filmare och projekt under tre tillfällen under 2017-2018.
Workshopen riktar sig mot kvinnliga dokumentärfilmare i Armenien, Azerbaijan och Georgien. Syftet är att stärka de kvinnliga filmskaparna i regionen och skapa nätverk dem emellan, att lyfta fram kvinnor både bakom och framför kameran samt att utveckla deras filmprojekt så att de når en internationell publik.
Karin Ekberg och jag ser fram emot nästa gång i december.
Min första dokumentär från 2004 ”Det svarta fåret” visas på Bio Aftonstjärnan som en del av Lindholmens kulturdag den 9/9 klockan 12.40. Mycket annat intressant också. Titta i programmet! Program Lindholmens kulturdag 2017_slutlig
”Det här är min allra första film och den hade premiär på Göteborgs Filmfestival 2004. Den handlar om min farbror Ronny Andersson som var hemlös och missbrukare. Jag började göra dokumentären därför att jag var nyfiken på hans liv. Det verkade inte bara vara dåligt att leva som han gjorde. Det är ju en ganska gammal film, men jag ville ändå visa just den här idag på Aftonstjärnan. Dels för att jag fortfarande gillar filmen, men även därför att Ronny har anknytning till kvarteret. Hans pappa Arne, alltså min farfar, hade potatislager med direktförsäljning i källaren på Verkmästaregatan, precis här bredvid. Ronny var överlägsen som försäljare och kallades för Ronny Potäta. Jag är väldigt glad över att jag gjorde den här filmen. Det var ett fint sätt att lära känna Ronny bättre och han var själv väldigt nöjd och stolt över resultatet. Tack vare att han ställde upp för mig och hjälpte mig att genomföra min första dokumentär har jag vågat fortsätta som filmare. Och nu när han är död så är jag glad att i alla fall filmen finns kvar.” JB
”Gråter och stör de andra” var en del av konstutställningen Skimmer på Vrångsholmen i norra Bohuslän. Under en vecka visades filmen i källaren i huset som under 1900-talets början var en skyddshem för ”vanartiga” pojkar ifrån Hisingen. Filmen (från 2007) handlar om min farmors storasyster Linnea som bodde bara ett stenkast från Vrångsholmen innan hon omhändertogs. En gammal film i ny kontext. Underbart när ens tidiga verk får långt liv!
Karin Ekberg och jag reste till Azerbadjans huvudstad Baku för att nätverka, bilda oss samt för att träffa möjliga deltagare till tredje omgången av vår workshop ”Documentary Storytelling with a Personal Voice”. Här berättar vi om upplägget och syftet under en briefing på ADO theatre.
Under tre års tid har jag varit involverad som filmpedagog och dokumentärfilmare på Nytorpsskolan i Hammarkullen genom SFI, Film i Skolan och Kompisskoleprojektet.
Se filmen om vad Iréne Johannesson och jag gjort tillsammans med 6C på Nytorpsskolan nu i maj. Detta är min dokumentation av SFI:s Kompisskoleprojekt År 3. Läs mer om Kompisskoleprojektet här!
FBK Kålltorp, foto: Iréne Johannesson
Platser jag vill visa – här och i mitt hemland. Ett filmpedagogiskt projekt med nyanlända elever i förberedelseklassen på Kålltorpsskolan. Ett skapande skola-projekt tillsammans med Iréne Johannesson, skolbibliotekarie.
Eleverna fick fotografera en plats de tycker om i närheten av sin skola och skriva en text om platsen. Sen fick de välja en favoritplats i landet de kommer ifrån och berätta om den. Antingen på svenska eller på sitt modersmål. Vi spelade in berättelserna mot en greenscreen och la in elevernas stillbilder i efterhand. Tjusig och uppskattad premiärvisning i aulan!
Kom och se min senaste kortfilm ”19 876 steg i Auschwitz / Birkenau” lördagen den 6 maj på Bio Roy i Göteborg. Filmpasset +27 startar klockan 18.45 – 20.00 och det är gratis inträde.
Även andra intressanta kortfilmer i samma block. 
Mer info om filmen här.
Den 15 april är det sista ansökningsdag till Filmproduktionsutbildningen på Göteborgs Folkhögskola. Vi har ställt fem frågor till Johanna Bernhardson, en av skolans huvudlärare, för att vaska fram lite information till dig som kan vara sugen på att söka!Vad får man göra på utbildningen? Gör man någon egen film?– Det är delvis korta övningar, där man får lära sig olika delar som regi, ljud, dokumentärt uttryck, manus och så vidare. Men även egen film som slutproduktion. Så det är både individuellt och i grupp.
Källa: Att söka till Filmproduktionsutbildningen – intervju med Johanna Bernhardson | FilmCloud
Foto från gårdagens visning av 19 876 steg i Auschwitz / Birkenau på BUFF.
Ny chans ikväll 18.30!
Johanna på Q & A efter visningen av ”19 876 steg i Auschwitz / Birkenau” på Tempo Dokumentär Festival i helgen. Filmen tävlade i Tempo Short Award.
Premiär för 19 876 steg i Auschwitz / Birkenau
I lördags var det premiär för kortfilmen ”19 876 steg i Auschwitz / Birkenau” på ett fullsatt Bio Capitol. Göteborgs Filmfestivals Maja Kekonius samtalar med Johanna Bernhardson innan filmen.
Hur kan man tala om Förintelsen med sina barn? En mamma är tydligt påverkad av sin resa till Auschwitz/Birkenau och pratar med sina tre barn. Vilka frågor väcker det hos dem? Direktheten i barnens tankar om krig och förtryck är svåra att värja sig från.
– Maja Kekonius
https://festival.giff.se/events/19-876-steps-in-auschwitz-birkenau
Jag och min kollega Karin Ekberg var i Tbilisi igen under dokumentärfilmsfestivalen CinéDoc och höll vår workshop för kvinnliga dokumentärfilmare från Georgien, Armenien och Azerbadjan. Workshopen är finansierad av Svenska Institutet Creative Force och detta var andra omgången.
”By including your own voice as a filmmaker, whether directly or indirectly, your unique perspective gives the viewer a stronger contact with the subject matter. This way a personal story can become universal and reach an international audience.”
För 8:e året är jag attributör på SVT:s På spåret. Det är alltid ett lika roligt och lustfyllt avbrott i arbetet med de egna filmprojekten. Det ena ger energi till det andra.
Under årets bokmässa delade Bonniers Bokklubbar ut priset för Årets Bok till Martina Haag. Jag var anlitad som stillbildsfotograf och det resulterade bla i en sida i Svensk Damtidning 🙂
Idag har jag arbetat med film i 20 år. På morgonen den 2:e september 1996 tog jag rulltrappan upp vid Östermalms torg för att påbörja min praktik hos Roy Andersson på Studio 24. Jag var kvar där i 4 omtumlande år.
Via några år med scenografi, måleri och rekvisita (och ett par masterexamina) är det nu mina egna filmer samt undervisning och workshops i fokus.
Hittills har jag gjort 8 filmer och har flera under produktion.
Jag har tvivlat många gånger och varje filmprocess är en kamp. Men ändå! Jag har hittat mitt eget uttryck och arbetssätt och vågar lita på det.
Workshop for Female Documentary Filmmakers
As part of CinéDoc – Tbilisi International Film Festival, Swedish filmmakers Karin Ekberg and Johanna Bernhardson offer a second workshop for female documentary filmmakers from the South Caucasus region. The workshop is held in collaboration with Sakdoc Film and with the support of The Swedish Institute.
The workshop aims to empower female filmmakers in the beginning of their career and give them skills and confidence to reach an international level. The workshop also aims to raise an awareness of gender equality behind and in front of the camera, and a longterm change of attitudes.
The workshop dates are October 19-21.
For more information and to access the application form, click HERE
The Application deadline for the workshop is September 23.
Jag startar igång hösten med några dagars koncentrerat arbete på IFÖ Center i Bromölla där Tomma Rum huserar. Jag klipper min film Gå i barndom / In All Ages samt planerar årets workshop i Tbilisi ihop med Karin Ekberg.
https://festival.giff.se/events/att-filma-det-mest-privata
Att det personliga är politiskt myntades 1968 som en del av den feministiska kampen. Inom litteraturen finns en lång räcka författare, från Viktoria Benedictsson, via Kerstin Thorvall till Maja Lundgren för att nämna några, vars skrivande avfärdats som alltför personligt. Likt sina författarkollegor har många bildkonstnärer, i början av sin bana, fått kritik för att vara för privata och inte tillräckligt relevanta, däribland fotograferna Nan Goldin och Sally Mann.
Filmare som väljer att vända kameran mot familjen och den privata sfären får ofta frågan om när de skall göra riktig film, underförstått lång fiktion. Men att rikta blicken mot sig själv och sin egen position i familjen, samhället och i världen, har ofta visat sig leda till det universella.
Detta blir tydligt i Sara Broos Speglingar, Johanna Bernhardsons Deras erfarenhet är en del av min verklighet och Karin Ekbergs Att skiljas. Genom att sammanföra dessa filmare, som medvetet rör sig i den privata sfären, vill vi kontextualisera denna metod.
Medverkande:
Sara Broos, regissör
Johanna Bernhardson, regissör
Karin Ekberg, regissör
Moderator:
Dragana Vujanovic, curator och chefsinten- dent Hasselblad Foundation
Ett samarrangemang mellan Göteborg Film Festival och Hasselblad Foundation
